Tränade för Lovisa igår. Nisse och Puma fick tillsammans inviga Jennys nya transport (y). Träningen gick bra. Nisse kändes otroligt stel och inte all medgörlig i höger varv. Puh vad grinig han var! Tittade utåt gjorde han hela tiden också. Efter ett tag släppte han efter mer och mer. Traven kändes inte riktigt sådär stor och jag hade svårt att gå honom att inte sakta av hela tiden. Hade sporrar på honom och hon sa att det är bra för honom för när han blir arg på dom i galoppen åker han in med bakbenen under sig så han får ren galopp. Men hon sa att han har blivit stark att han har höjt huvudet ett snepp, och det är väldigt jobbigt för honom. 

Efter galoppen gick han jättefint. Då var det som om allt bara släppte i kroppen på honom, det blev en helt annan häst. Övade även öppnor i trav på långsidan och det gick jättebra också. Missuppfatta först och gjorde en öppna, sen en sluta haha. Jag också ska tejpa en vit tejpbit på tyglarna där jag ska hålla händerna, för jag har börjat med ovanan att länga tyglarna igen. Vet att jag hade jättesvårt med dedär när jag började träna dressyr, eftersom jag red western. Det roliga var, att när Lovisa sa till mig att korta tyglarna, blev hela Nisse självbärig. Stegen, huvudet, allt. Hela kroppen på honom lättade. Det var som om när jag längde domm la han kroppen mer i händerna på mig, går på bogarna. Kortar man på rätt sätt jobbar hästen på räät sätt! Sitter och är lite chockad över hur mycket jag och Nisse har lärt oss. Vilka kliv framåt vi har tagit! Men ovanor och dåliga dagar får vi alla =)