Igår var jag ute på en ridtur på Nisse, det var rätt mörkt ute och vi såg knappt något. Men det gick! Gick på en smal väg där man inte är van att möta knappt några bilar alls. Nisse var pigg, men ändå väldigt snäll. Så jag skrittade på långa tyglar och han hade en energisk skritt.
Om jag tänker efter gällande de "för små" sakerna, så borstväskan. Jag kom på att jag har ju ganska mycket borstar, så kanske inte så konstigt att alla inte fick plats! Bootsen är precis att dom går på. Jag provade ta på dom igår när jag red. Och det hade ju gått bra!

Men nu vidare till ridturen. Lite längre bort mellan träden ser jag hur det lyser billysen. Nisse blåser upp sig. Jag klappar hon försöktigt och säger "Nisse det är en bil, bara en bil!" Han är ju inte rädd för trafik. Så jag går precis in till kanten och "bilen" kommer framför oss. Jag tittar upp. "Det.. är.. en lastbil Nisse.." Klllar runt omkring mig och ser inga vägar att gå in till. Lastbilen är så stor (en timmerbil) att den täcker nästan hela vägen. Jag får panik.

Jag hör bara pulsen pulserar i huvudet på mig och det sista jag vill göra är att "fly" för då kanske Nisse blir rädd. Jag stannade Nisse och han stod till kanten. Jag var livrädd och var verkligen beredd på att han ska hoppa ut på vägen och springa. Men han står där, han märker att jag är rädd och kan inte riktigt stå still. Men jag fick säga till honom så stod han still. Jättelugn. Han blev inte alls rädd för den stora lastbilen, han blev mest bara orolig för att jag blev så rädd. Han tittade kanppt på den, utan ville fortsätta gå medans den körde förbi. Tur att det körde väldigt sakta, men den långa lastbilen kändes som 7 km lång! Jag blev aldeles chockad efteråt och satt stum. Herla vägen hem skrittade vi för jag orkade inte att göra annat.

Jag har skräck för lastbilar, även om jag bara själv går på vägen springer jag in i skogen. Jag vet inte vad det är så får mig att blir så rädd för dom! Traktorer han jag möta hur lätt som helst, dom låter mer och kan ibland ta mer plats! Men inga problem för mig. Ujuj, men nu gick det ju bra tack vare min älskade häst<3



//Charlotte