Gränsen till att bryta ihop
Vad gör man när man når gränsen till att bryta ihop? När inget går bra och man har riktigt svårt för att se positivt på saker. Stunder i livet då man känner att jag önskar att jag inte fanns.
Så känner jag nu. Jag har varit glad i skolan, men när jag kom hem vände humöret tvärt. Även om jag har hållt mig i skinnet nästan hela dagen så gick gränsen när jag kom till stallet och hela världen rasar samman för mig. Inget har hänt med Nisse eller så, men en annan sak. Kan dock inte berätta förens jag har fått detta tillrättat ordentligt. Är livrädd och skakad. Vad har jag kvar? Jag har just nu en svacka då allt känns negativt, alla får ut för det och jag blir arg för minsta lilla. Blir även stressad och börjar gråta för allt. Om någon nu kommer och börjar skälla eller klaga på mig kommer jag definitivt bryta ihop. Då jag känner att jag vill nu inte längre finnas. Jag har valt att skriva ner detta för att jag ska rensa tankarna, och jag hoppas av hela mitt hjärta att detta kommer ordna sig.
Har precis kommit hem efter ha nattat hästarna, allt gick toppen och hästarna var lugna och snälla. Kommer inte rida Nisse förens jag är på bättre humör, annars kommer vi ryka ihop, ordentligt. Vi tål inte varandra om någon är sur. Jag förstår honom, helt och hållet med att han inte accepterar mitt humör, för jag accepterar inte när han är grinig. Jag väljer därför att inte förstöra det fina vi har haft de sensate veckorna, då känns det inte alls bra efteråt.
Under tiden som jag är såhär grinig är mina tankar hela tiden inställda på att vara så lugn som möjligt, ha tålamod och att det fixar sig, oavsätt vad. Men när stunden är inne och det händer något negativt blir jag blockad. Hjärnan svartnar som om dte är sån kaos och jag bara exploderar, antingen i ilska eller gråt. Och skuldkänslorna efteråt går inte att beskriva, de är ännu hemskare. Då kan jag altså sitta och gråta och vara arg på mig själv tills jag helt enkelt inte orkar mer.
Min sömn har inte varit den bästa den här veckan, jag vaknar tidigt på morgonen och försöker sova, men det går inte. Men ändå är jag så himla trött att jag knappt orkar upp ur sängen till skolan. Jag har haft ont i ryggen också, den här känslan av att det sitter/hänger något riktigt tungt i min rygg, så jag inte orkar hålla den upp och vill gå och lägga mig för att det gör så ont.
Men just precis nu känns allt helt okej. Såfort jag har pratat med någon om problemen och det kommer lösningar som kan hjälpa så är allt bra. Så jag hoppas jag kan hålla det och nu snart ska jag gå och lägga mig. Jag behöver nog lite skönhetssömn!
Puma, Nisses stallkompis:
Så känner jag nu. Jag har varit glad i skolan, men när jag kom hem vände humöret tvärt. Även om jag har hållt mig i skinnet nästan hela dagen så gick gränsen när jag kom till stallet och hela världen rasar samman för mig. Inget har hänt med Nisse eller så, men en annan sak. Kan dock inte berätta förens jag har fått detta tillrättat ordentligt. Är livrädd och skakad. Vad har jag kvar? Jag har just nu en svacka då allt känns negativt, alla får ut för det och jag blir arg för minsta lilla. Blir även stressad och börjar gråta för allt. Om någon nu kommer och börjar skälla eller klaga på mig kommer jag definitivt bryta ihop. Då jag känner att jag vill nu inte längre finnas. Jag har valt att skriva ner detta för att jag ska rensa tankarna, och jag hoppas av hela mitt hjärta att detta kommer ordna sig.
Har precis kommit hem efter ha nattat hästarna, allt gick toppen och hästarna var lugna och snälla. Kommer inte rida Nisse förens jag är på bättre humör, annars kommer vi ryka ihop, ordentligt. Vi tål inte varandra om någon är sur. Jag förstår honom, helt och hållet med att han inte accepterar mitt humör, för jag accepterar inte när han är grinig. Jag väljer därför att inte förstöra det fina vi har haft de sensate veckorna, då känns det inte alls bra efteråt.
Under tiden som jag är såhär grinig är mina tankar hela tiden inställda på att vara så lugn som möjligt, ha tålamod och att det fixar sig, oavsätt vad. Men när stunden är inne och det händer något negativt blir jag blockad. Hjärnan svartnar som om dte är sån kaos och jag bara exploderar, antingen i ilska eller gråt. Och skuldkänslorna efteråt går inte att beskriva, de är ännu hemskare. Då kan jag altså sitta och gråta och vara arg på mig själv tills jag helt enkelt inte orkar mer.
Min sömn har inte varit den bästa den här veckan, jag vaknar tidigt på morgonen och försöker sova, men det går inte. Men ändå är jag så himla trött att jag knappt orkar upp ur sängen till skolan. Jag har haft ont i ryggen också, den här känslan av att det sitter/hänger något riktigt tungt i min rygg, så jag inte orkar hålla den upp och vill gå och lägga mig för att det gör så ont.
Men just precis nu känns allt helt okej. Såfort jag har pratat med någon om problemen och det kommer lösningar som kan hjälpa så är allt bra. Så jag hoppas jag kan hålla det och nu snart ska jag gå och lägga mig. Jag behöver nog lite skönhetssömn!
Puma, Nisses stallkompis:
//Charlotte
Kommentarer:
Trackback
